bechans blogg ♥

GUD!! Här tyckte jag att ajg var duktig och skrev så mycket på min blogg, och så stannar jag i nästan en vecka... jag svär, det är fanfiction.net 's fel. Historierna där är så jäkla bra :)
sen, nu när jag tänker efter, gjode det typ ingenting att jag inte skrivit. det har typ inte hänt något speciellt den här veckan, förutom på fredagen när det var SKOLHALLOWEEN :D! Jag hade brudklänning, slöja och ninjasvärd. Kill Bill- stamp på det asså ;) jag fick dock inte vara med i tävlingen, för jag var ju med i juryn :( med det var kul att klä ut sig ändå, så whatevva x)
sen, igår och i dag, har pappa hållt i ett stort byggprojekt i vår trädgård. Vi ska bygga en redskapsbod, så vi har fått jobba hela helgen med det. Förutom två timmar igår, när jag skulle bära 48 delar av en mur tvärs över trädgården. Jag skakade lite efter det... x)
sen i dag (efter jobbet) gick jag, brorsan och Otto i min klass (jaja, parallellklass om man ska vara en besserwisser) trick- or- treat runda. Det gick asbra - fick en fylld tvåliterspåse var :D behövde dock ge bort majoriteten av mitt godis, eftersom det hade gelatin i sig :( men oh well, har ändå typ mer än jag behöver ;)
juuste, det har faktiskt hänt en till grej den här veckan: har (tack vare en tjej i min klass ;)) börjat läsa en asbra ny bokserie: hungerspelen. handlingen är för komplex för att jag ska orka beskriva den, men jag rekommenderar den STARKT :D
jaja, måste dra nu, är inne på andra boken och vill bli klar så jag kan läsa den tredje :D
dagens bild: mitt (nu halvt uppätna) godis :D

I walked down the path of the haunted house’s garden. My friends, scared and unwilling to follow, came slowly afterwards. The house, once a mental hospital, stood lonely and abandoned, gathering dust, hovering just above the city where I have lived so far.

Suddenly, I noticed that my friends footsteps had stopped. I turned around, only to find them standing about ten feet away. They looked scared, unwilling, disbelieving. I tried to smile to them, tried to give them a sense of comfort. But judging from their faces, I didn’t succeed very well.

“Come on, guys. You promised me, remember? A trip to the haunted house.” They looked at each other, and then back at me. Much to my surprise, they smiled.

“Yes, we did. And here we are. Now let’s go back!” I looked at them. They weren’t about to change. Then I got the idea. What if….

I slowly walked up to them. They looked happy that I was convinced.

“So”, I said, “you don’t want to come with me to the house? Well, that’s to bad. But what if…” I said as I quickly pulled the backpack off Gregory’s shoulder. It contained all of our keys, cell phones, and money. And just as quickly, I hurled it through the window at the second floor (yes, I am quite strong).

“…What if that was your ticket home?” They looked angry, then horrified as they realized what that meant.

“Scarlet! Now we have to gone inside!” I smiled at them.

“My plan in a nutshell. Now, come on, before it gets any darker.” Convinced by this argument, they finally joined me as we walked up to the front porch of the house.

I pushed the door open without a second thought. It open with a creak and a smell of mould and dust. Inside, it was dark and damp. Feeling the cool air against my skin, I walked inside the hallway completely, feeling rather than seeing my friends joining me. I slowly pulled my finger over the wall, and shivered at the contact with the cold, slightly wet stone.

I was loosing my courage; the atmosphere of this house scared me, leaving me feeling as scared and small as the other.

Jim broke the spell as he said “come on, let’s just get going. The backpack should be in the third room to the left, according to my calculations.”

“Jim, you can’t count, and you very well know that.” Gregory’s voice was spiked with humour, making me smile. The house suddenly felt warmer, more welcoming.

“Okay”, I said, “Let’s do this.”

We slowly walked to the stairs, moving through rooms that were filled with gadgets not known to people my age. And, looking at them, I thought that I didn’t want to know, either. I knew that this had been the home of many sick people, but I had never imagined that those things you saw in the scary movies actually were used. I shivered, and quickened the pace.

Finally, we came to the room with the stair. I drew a sigh of relief when I saw the big marble steps slowly disappearing into the darkness. “Okay guys, let’s go!” I said loudly, still a bit afraid.

“Okey- dokey”, it came from Jim. But from Gregory, I heard nothing. “Gregory?” I called. No answer. ”Gregory?” I repeated. I started to get worried. What more was, I started to get afraid. Real afraid.

“Greg!” I yelled. But he was nowhere to be seen. I instantly turned around to go back – and felt an arm just above my elbow. I screamed – and got another hand above my mouth.

“Schh!” Jim whispered. “Don’t scream. It’ll hear us.” I wriggled free.

“But Greg… He’s….” Jim looked uncomfortable. “I know. But once we get the backpack back, we’ll be able to search for him. We have torches in it, remember?” I nodded, slowly and manically. I didn’t want to go on – but did we have a choice?

We walked up the stair. It wasn’t like the creaking door – this was stone. Soft, smooth and cold, it brought our trembling feet to the next floor.

We finally came up the stair. Now we had to choose; left or right. I stopped – I didn’t remember.

“Left” Jim whispered quietly. I nodded, and we, once more, started walking.

It felt like we walked forever. I quietly counted the doors – one, two three, four, five… After a while, we came to a place where, on the wall, it hung a photograph. I walked closer, and felt an electric chill run down my spine – it was Gregory on the photograph. “Hey, Jim, look at this”, I said as I turned around. But there was no Jim there – only silence, darkness and I.

“Jim!” I whispered. I was too afraid to raise my voice any more – and I knew it wasn’t going to help. He wouldn’t hear me. He wasn’t in my reach any more.

Then I remembered what he’d said: “the backpack. We have torches in it, remember?” I realized that was what I needed – to get the backpack. I went inside the room closest by the photograph. It was empty; the only thing there was a mirror. The window was open, though, and in the faint moonlight she suddenly got an urge to see her reflection. She walked up to the mirror – and there she was. Deathly pale, with dark circles under her eyes. She sighed. At least she was herself.

But then It happened. Without me moving, my reflection suddenly opened her mouth, and raised her arms. I watched, terrified and fascinated as my reflection mouthed two words. But I didn’t see what it was, so I leant closer. My breath fogged the glass as I came closer. Once I was as close I could, my nose almost pressed to the glass, I looked at my reflection once more. She mouthed the words again, and this time it was painfully clear.

Behind you.

Jim stumbled into the room. It was the third, as he had counted.

“We made it”, he said, relieved. But when he got no response, he looked around, confused. “Scarlet?” But the room was empty, except for two things. Himself – and the backpack, lying there on the floor. He quickly ran to it, picked it up, and took out a phone. He dialed 911, and impatiently waited. When the police finally picked up, he wasted no time for chit – chat. “We’re trapped in the old mental house at the top of the hill!” He yelled.

The polices promised they’d be there “As soon ass possible.” Jim hung up, and sighed relieved. He picked up a torch – and then hesitated. He knew that if he walked out now, nothing would hurt him. But then he would never see his friends. Now, he had a choice.

He didn’t think twice, he picked up the bag, and quickly walked out of the room in search of his friends. He did not notice the paper that was tucked under it, the paper with only two words on it.

Behind you.

The police arrived ten minutes later. They walked up the path to the house, and made their way to the door. But there they stopped, because they saw the strangest thing – three dolls, sitting on a backpack on the front steps. They were very skilled modeled, but they all had an expression of deep fear on their faces. And, lastly, the strangest thing: they all held small notes neatly folded in their hands. The polices picked them up, and read the notes. They all said the same thing.

Behind you.

The end

 Happy Halloween :D

ehh... tjaa... som ni kanske förstår, var tidigare inlägg skrivet av brorsan (se tidigare inlägg för episk beskriving) (teehee - episk, det bästa ordet nånsin ;)) han hade tråkigt, så han fick säga sin åsikt :P
jaja, whatever på det, för jag har mycket större nyheter: jag har bestämt mig för vad jag ska ha för utklädnad på fredan - ninjabrud! säger inte mer just nu, men jag lover, det kommer bli EPISKT :D
juuste, kom precis ihåg en annan grej som också är episk: min extremt lyckade swipe av emblas chokladboll igår! :D this is how the story goes....
så, som jag kanske sagt tidigare, har vår nuvarande rektor tagit bort godis (typ läkeröl, chokladbollar och bullar) från skolcafeterian. Dock har de nu, efter en neverending stom av protester från eleverna, tagit tillbaka dem - men bara på onsdagar. Så, embla kommer in på BG'n med en chokladboll - skieetglad. Jag typ kollar på den och tänker "den där ska jag ha. SOM FAN.! sen frågar alex om hon får smaka, och de säger embla "nee..." då fattar jag att jag måste swipa den. Embla sätter sig på bordet (på bordet) bredvid mitt, och då kommer jag på det.
"Vad fan?" embla kollar dit jag pekar, och vips- chomp! Jag typ kastar mig framåt och swipar chokladbollen med munnen rätt ur hennes hand. hon blir så förvånad så hon rycker till med handen uppåt, så hon trycker in hela chokladbollen i munnen på mig, så jag fick hela >: D höll dock på att kvävas av att jag garvade så mycket över det XD
jaja, sen i dag har det inte hänt något typ, har bara jobbat med min stol i bilden. Den är sned och av papper - så sjuukt episkt >: D
jaja, måste dra nu, ska åka till hälsingland imorrn och kan inte blogga på hela helgen :( så byebye for now ;)
dagens (random) bild: bok jag planerar att läsa, av samma kille som skrev "The Kite Runner" :D

okej... kanske inte riktigt passar i kategorin... men whatevva, snackar ju om en person så xD

asså SORRYYY!! HUr länge sen var det jag bloggade? typ fem eller sex dagar sen... Har inte hunnit, det har blivit mycket jobbigare med såret :(

men jag tar veckan i ordning, för det blir roligare så ;)
så, i måndags åkte vi till tandläkaren, och jag hade min halsduk och tröja :D (se tidigare inlägg;D). Hade i alla fall inga hål (öf cörze xD), och efter frukost på nån särresturang var jag tillbaks i skolan :D alla blev impade av tröjan ;) fick sen, återigen, utebli från klättringen p.g.a. pain-in-the-ass- såret. Det var då grönt, vilket jag tyckte var aningen oroväckande. Så dagen därpå åkte jag till läkaren, som kom med den underbara nyheten: mitt sår är nu infekterat. YAY. Får antibiotika, smärtstillande och whatnot utskrivet, och är på fantastiskt humör :) (not...)
sen hände typ inget särskilt på onsdan, men i torsdags, då jäklar x) då gjorde jag prov i svenska, vilket lämnar mig med allt arbete i svenska AVKLARAT :D. Jag förvånar till och med mig själv xD
sen hade ju min franska, den var lika kul som vanligt :) min franskalärare är AWESOME - vi läser franska serietidningar och ordböcker :D x)
sen i går... tjaa... juste! Jag lyckades få min kompis' mobil konfiskerad x) tog henne max en halv minut att övertyga läraren (gissa vicken lärare? stalker asså xD) att den var livsviktig (eller liknande), för hon kom tillbaka i triumf :D
sen hade jag och en annan kille bakat (men den luffaren hade köpt på ica xD), så veckan slutade i en sockerchock, eftersom de inte säljer sötsaker på vår skola längre, så vi var väldigt lättpåverkade xD sen spelade jag upp en låt också ("Generation wild" av crashdiet, http://www.youtube.com/watch?v=UymaV1xlhRs ), och sen var skolan slut :D eller nej, jag behövde stanna en timme. YAY. Men det hade vissa positiva för delar. A) jag blev äntligen klar med "The Kite Runner", särnovellen som jag läst i vad som känns som plågsamma månader. Jag älskade den :D
sen fick jag träffa min kompis som flyttat in till stan igen också. Det började med att min bästis sa att han skulle komma, varav jag svarade "är han inte här, så slår jag dig fan :D" så gick vi ut... och han var inte där xD då knuffade jag min bästis (på skämt - båda garvade) och då, efter typ en kvart kom han. Det var trevligt :D
sen i dag har jag typ bara gjort en sak: ROBOT UNICORN ATTACK!! Bästa spelet nånsin asså... lyckades slå highscoren efter 8 gånger >:D
jaja, måste dra nu, innan inlägget blir plågsamt långt x) byebye
dagens bild: High- scorelistan på Robot unicorn attack (mitt highscore ligger dock nu på 70 000 >:D)

SHIIET! Jag har ju typ inte hunnit blogga på två eller tre dagar, och anledningen kan beskrivas med ett ord: STRESS! Jag har haft det sjukt stressigt, typ mest för att jag inte kunnat koncentrerat mig :(

Under de två/ tre dagar ja inte har bloggat har jag glömt:

a) att blogga
b) min jacka
c) mina nycklar
d) elevrådsprotokoll
e) mitt skrivblock
f) mina smärtstillande
g) att göra mina läxor
h) att läsa på skolhemsidan om vår kurs
i) att läsa min egentliga bok

ganska mycket som ni ser. Men det HAR hänt en del bra grejer också :)
I tisdags, när vi flyttade hem till pappa igen efter att han och brorsan vart i London, fick vi se vad de hade köpt: GODIS OCH LEKSAKER!! ja, jag vet, som trettonsnartfjorton borde jag vuxit ifrån leksaker, (eventuellt), men de hade köpt en askul grej: en speciell sorts plast som man med hjälp av rör blåser upp till bubblor. Typ som såpbubblor, bara att de var av plast :D
sen på scoutmötet snackade vi om olyckan. Killen som bränt sig värst hade transparerrats till Uppsala och var inte med, men han kommer klara sig :) mötet var bra, för att prata om det som hände var ganska skönt. Och, surprisingly enough, kul. Vi typ garvade ganska ofta x)
sen i skolan är det stressigt, för ingen fattar nånting av kursen, och ingen fattar vad vår NO- lärare säger heller, så jag (som fattar), får agera extralärare för hela klassen.  Borde få betalt av skolan om det fortsätter så här xD
och i går fick jag ett nytt nattlinne; det är jätteskönt :D plus jag fick en av min brorsas gamla tröjor, den är skiietsnygg ;)
jaja, måste dra nu innan jag får skäll av läraren, byebye ;)
dagens bild: BUBBLOR :D